These shoes are made for walking!
Det här blir inget PK inlägg som det om drogerna i Whistler utan mer vardagliga tankar, läste i Aftonbladet att vi snart är 7 miljarder människor på på vår planet och har nyligen också läst en bok som heter Economics of the enviroment. I ett avsnitt behandlas ökningen av människor och vad dom anser, nödvändigheten av en reglering. För vad skulle hända om alla levde som vi? Självklart handlade den om annat också, som hur vår planets resurser används men paradoxalt mindre om konsumtion.
Många vill bara diskutera miljö i ekonomiska termer, likt boken ovan, vilket betyder att vi inte kommer se en förändring förrän det kostar mer än vad det smakar med miljöförstöring. Men vi är mer, sådana slutsatser förbiser vår vilja och handlingskraft, många bäckar små!
Vad har mina skor med det att göra? Mina Loulu's är delvis var gjorda av återvunnet material och naturligt gummi. Patagonia har alltså lurat mig med design och funktionalitet att göra ett miljövänligt val, lurifaxer! Men jag älskar dom så jag tror det blir ett par likadana till sommaren, för som syns behövs ett par nya och denna gång kan jag göra ett medvetet val. De har tjänstgjort i mer än två år som vardagsskor och till sist cykeldojjor innan sin pension, riktiga trotjänare som varit värd varenda krona. Så jag lyssnar på Eddie Vedder och känner mig melankolisk. Petter kan du inte spelade den här för mig nästa gång vi skypar?
Musiken:http://www.youtube.com/watch?v=nZbiZxA9b5k
Skorna:http://www.patagonia.com/us/product/footwear-mens-loulu-wool-walking-shoe?p=79513-0-395
Aftonbladet:http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13843220.ab
Vardagsliv & Privatliv
På bloggen kanske det ser ut som att vi cyklar, bakar bullar och har skojj hela tiden men så är det inte riktigt, det är vad vi gör när vi inte är på arbetet eller sitter med skoluppgifter. Vi håller en snäv budget för att få ekonomin att gå runt, allt är dyrare här i Whistler än hemma så Josefine för anteckningar över våra inkomster och utgifter för att vi ska leva så bra som möjligt. Det här skriver jag inte för att klaga utan för visa lite mer av verkligheten.
Privatliv eller piratliv, ibland undrar man vad det är för övervakningssamhälle vi lever i? Med FRA och IPRED har vi bytt en stor del av vår integritet mot statlig insyn. Visst kan det ses som en skitsak, för dom vill ändå bara komma åt brottslingar men vad är nästa steg och vad kan det användas till? Om sådan teknik skulle missbrukas stjälper det förtroende för staten, lek med tanken att statliga tjänstemän kan kolla in i vänners privatliv eller i företags korrespondens för egen eller annans vinning.
Självklart finns det flera sidor av det hela men om man placerar integritet och fri spridning av kultur i ena vågskålen mot polisiär effektivitet och upphovsrätt i den andra vågskålen, vad väger tyngst? I USA provocerar företag fram brottsliga handlingar genom att ladda upp nya filmer och sedan ange dom som laddar hem. Det här strider mot liberala principer, ändå stödjer FP sådan övervakning.
Som tur är finns det VPN tunnel tjänster på nätet som gör att man förblir anonym, sämre är att det kostar pengar. Vi använder oss av vpntunnel.se, foliehatt på!
Vi känner oss väldigt privilegierade att ha möjlighet att göra den här resan och det är mycket man har att vara tacksam för. Att vi har haft arbeten som möjliggjort det ekonomiskt, att familj och vänner uppmuntrade oss till att genomföra resan och ställer upp med att sköta saker hemma åt oss.
Privatliv eller piratliv, ibland undrar man vad det är för övervakningssamhälle vi lever i? Med FRA och IPRED har vi bytt en stor del av vår integritet mot statlig insyn. Visst kan det ses som en skitsak, för dom vill ändå bara komma åt brottslingar men vad är nästa steg och vad kan det användas till? Om sådan teknik skulle missbrukas stjälper det förtroende för staten, lek med tanken att statliga tjänstemän kan kolla in i vänners privatliv eller i företags korrespondens för egen eller annans vinning.
Självklart finns det flera sidor av det hela men om man placerar integritet och fri spridning av kultur i ena vågskålen mot polisiär effektivitet och upphovsrätt i den andra vågskålen, vad väger tyngst? I USA provocerar företag fram brottsliga handlingar genom att ladda upp nya filmer och sedan ange dom som laddar hem. Det här strider mot liberala principer, ändå stödjer FP sådan övervakning.
Som tur är finns det VPN tunnel tjänster på nätet som gör att man förblir anonym, sämre är att det kostar pengar. Vi använder oss av vpntunnel.se, foliehatt på!
Bonus bilder.
På allmän begäran kommer bonus bilder på björnen och Josefine i långkalsonger, varsågod!
@Andreas, slut tjatat?
Turistvandring!
Igår bestämde vi oss för att göra en turistvandring uppför backarna på Black Comb, det tog inte länge innan vi insåg att vi klätt oss alldeles för varmt, vädret är omväxlande så här års. Efter två tunga stigningar så stöter vi på tre krabater som inte verkar det minsta rädd för människor, efter en hel sommar med vandrare och cyklister har dom nog vant sig. Så vi tog en lite pause i gräset och sällskapade med dom.
Vandringen fortsatte och efter vi passerat gondolen Excaliburs toppstation stöter vi på en stor svartbjörn, den var inte lika sällskaplig och irritationen syntes tydligt. Vi stannade bara ett par minuter innan vi bestämde oss för att låta den få äta ifred.
Vi fortsatte uppför backarna men efter ett tag började mjölksyran kännas påtaglig, lägligt nog så var vi vid en av de vägar som används av de som arbetar med liftar, fjällstationer och värdshus. Så vi fortsatte vår turistvandring längs vägarna som switch - backade uppför Black Comb. I dessa dagar förbereder skidanläggningen sig för fullt inför vintern, samtidigt som turister åker på guidade jeep turer, så det var ingen lugn och stillsam vandring.
Bitvis är vägen i bättre skick än grusvägarna hemma, bitvis sämre. ;)
Sista timmen blev det mycket lugnare, vi njöt av härliga vyer, kollade in skogsåk och knatade på! När vi åkte Peak2Peak för en vecka sedan var sikten dålig och kanske var det lika bra, nästan så jag får svindel bara av att kolla på den från marken. Som gondollift håller den flera rekord, bland annat längsta avstånd mellan två stolpar, 3km, och högsta punkt över marken vilket är 436 m.
Det här verkar vara ett skogsåk anlagt av skidanläggningen själva, skyltat och klart!
Sen var det inte långt kvar till snögubben vi byggde förra veckan, glada i hågen att åter se honom var vi, fast än vi var uppe i ett par timmars vandring vid det här laget. Någon vänlig själ hade gett honom en halsduk, tyvärr hade själva snögubben ramlat eller blivit bragd av livet. Så vi tog en "här är vi" bild och sedan återvände vi hem, med alla stop så tog det oss 6 timmar men med tanke på alla höjdmeter så är det inte så konstigt.
Så då vände vi ner mot byn igen, och ja, Josefine vandrade i långkalsonger, vi hade inte förväntat oss så bra väder!
Ja men just
Happy Thanksgiving!!
Måste man väl säga när man befinner sig här i Kanada. Någon kalkon har det dock inte blivit, vi kände att det var roligare att leka i snön än att laga Kalkon hela dagen! Christin på jobbet sa att hon skulle ta med och göra en kalkonsandwich till mig så att jag skulle få smaka hur RIKTIG kalkon smakar (har uppfattat att det där med kalkon är lite heligt här, har man inte ätit "Thanksgiving kalkon" av typen man kan se på amerikans film, då har man helt sonika INTE ätit kalkon!!). Deras familj med släkt på 10 pers äter två(!!) fullstora kalkoner, med div tillbehör och dessutom flertalet olika pajer och efterrätter under Thanksgiving. Hon sa att det hela egentligen går ut på att sitta länge och väl och helt enkelt trycka i sig så mycket mat det bara går. Man är inte klar förrän samtliga runt bordet mår illa.
Någon gång ska jag också fira Thanksgiving så att jag nästan rullar hem, låter ju kul, eller?
!!!snösnösnöSNÖsnösnösnö!!!
Ja mina vänner, i dag har jag och Georg upplevt vinter! En liten försmak på den riktiga vintern kan man väl säga, för tyvärr finns inte snön här nere på "bohöjd". Däremot 1800 (någonting) meter över havet, på Whistler- och Blackcomb mountain, där är det vinter!
Vi satt i morse och åt frukost i godan ro när det knackade på dörren och en liten, knubbig och helt främmande man knatade in och började pratade om huruvida vi hade vinterkläder eller ej, om att leka i snö och att göra snöänglar. Jag satt där med munnen full av scones och tänkte "vem är denna människa och vad i hela friden vill han"!?? Efter en liten stund hade jag fått båda mina frågor besvarade. Han var en kollega till vår hyresvärd, och han hade två stycken fribiljetter till "peak to peak gondolen" (värda 650 spänn!). Dessa ville han ge bort till någon då han själv inte hade möjlighet att utnyttja dem. I dag var den sista dagen de var giltiga (eftersom att de stänger för säsongen och öppnar inte igen förrän i november) och det enda kravet för att få dem var att vi skulle använda dem. Sagt och gjort, fem minuter senare står jag och Georg utanför dörren fullt påklädda för vinterföre. Upprymd av lycka över dagens oförutsedda vändning begav vi oss till gondolerna för att åka till vintern. Väl framme vid gondolen började jag fundera på om jag och Georg var knäpp. Överhettad slet jag av mig mössan och öppnade jackan för ja, riktigt så vinterkallt är det ju inte i byn. Tittade mig omkring och alla andra som också skulle åka upp med gondolen stod i jeans, sneakers och skinnjacka. Jaja, det är väl bara att klä av sig lite...
Georg munter över att få åka gondol högt uppe i luften.
Sikten var inte perfekt under denna dag, så vi såg tyvärr inte så mkt av någonting.
I små luckor kunde vi dock då och då få en glimt över hur det hade kunnat se ut utan dimman.
Väl uppe var det bara att konstatera, vi var de som var rätt klädd!
Var tvungen att bygga säsongens första snögubbe, och han var glá liksom Georg!
På väg till andra sidan (dvs Blackcomb berget) med Peak to Peak gondolen. Världens högsta, längsta och mest spektakulära gondol, meeeeen vi såg ju inte så mkt dårå.
Besteg ett röse i det vita.
Träffade på två galna killar från Montreal, de hade bestämt sig för att gå hela vägen upp från byn till toppen, vilket de gjorde, i shorts! Det hade varit bra första halvan av berget, men de erkände att det hade varit lite kallt andra halvan. Undra varför??
Glada på toppen! Nu vet vi vad vi har att vänta till vintern och det verkar lååångt mycket bättre än vad jag vågat föreställa mig. (o då såg vi trots allt inte längre än någon meter framför oss)
Georg försöker vara cool, men ja blev inte så impad!
In i dimman.
Ibland så lättade det upp lite så man fick se lite av vad berget har att ge.
Bestämde oss för att bygga en till snögubbe, Blackcomb berget ville också ha en. Georg sitter och lockar till sig turister.
Det kom nämligen en hel hoper av dem när han satt uppe på gubben. Vi skapade lite av en turist attraktion kan man säga! Tom personalen på restaurangen kom ut för att ta kort, man kanske inte bygger snögubbar i Kanada?? Kvinnan i pälsmössan frågade var vi kom ifrån, Sverige svarade såklart vi, meh sa hon, då bör väl ni vara less på snö och inte vara här och göra snögubbar!? Vi höll inte med.. Hennes kompisar som kramar gubben på denna bild kom från Australien och hade aldrig sätt riktig snö tidigare. Så de fascinerades helt klart av gubben. Några Kineser kom också fram medan vi höll på att bygga honom och ville ta kort. De kunde inte förstå hur vi hade lyckats bygga den, huuur länge har ni hållit på!? Frågade de, jao ca 10 minuter svarade jag :O sa de då.
Från vissa vinklar kändes dock gubben lite lömsk, eller?
Däär kan man åka bräda säger Georg.
Och där kan man ta en simtur.
Nöjd med dagen och glad i hatten åkte vi ner till dalen igen.
och väl framme i verkligheten i den regniga dalen insåg vi hur gärna vi vill att vintern ska vara här NU!
Höstcykling
Georg envisas med att plocka upp liftare...
Ibland är det lite väl "rotigt"!
Span över sjön vid blueberry dit vi ska flytta om tre veckor.
Coola Georg hänger på klippan...
....meeen, han är inte lika kaxig hela tiden.
Turkey sale!
Nu är vi redo för kommande vinter!! Det sista inför säsongen är nu inhandlat på Turkey sale, en stooor marknad där allt "gammalt" från förra säsongen reas ut för minst halva priset. Det finns dessutom en hel del sekond hand att fynda. Komplett utrustning för mig och Georg skidor, bräda (med bindningar), stavar, hjälmar, goggels, handskar, pjäxor, snowboardskor, skidstrumpor, ryggskydd, jackor osv. Helt enkelt ALLT vi två behöver för att åka skidor/bräda gick lös på mindre pengar än vad ett(!!!) av våra liftkort kostar. Det svider med andra ord i skälen (för att inte tala om plånboken!) att köpa liftkort! Men det är trots allt "once in a lifetime" och då kan man ju inte snåla in på lifkortet när man är i Whistler!!
Rätt nöjda över våra fynd, nu fattas bara lite mer snö på fjället!
hoppsan
bult∅6<tjockisgeorg=
Drogliberalismens Mecka A.K.A Whistler
Ni som följt bloggen vet redan att droger är vanligt här i Whistler med omnejd. Vi skrev tidigare bland annat om de magiska svamparna som växer vid hot springs... Det är dock inte bara det som odlas här i skogarna, flera av dem som odlar för eget bruk eller de som säljer marijuana gör det i skogen. Det är inte alls ovanligt att känna lukten av sådana odlingar som skogsflanör. Det är olagligt och polisens sätt att ta i tu med problemet är med hjälp av helikopter och hundar. Utöver alkohol så är det inget konstigt att bruka sådana droger dagligen, ung som gammal, att ta en joint innan arbetet eller innan man kör till affären är standard.
Drogerna nämnt ovan klassas bland de lättare varianterna, lika vanliga men aningen tyngre som förekommer är LSD, ecstasy och kokain. Vilka används i större utsträckning till fest. Whistler är en feststad med stort F. Varje år kommer tusentals människor hit för att just festa och alltså inte för att åka skidor och cykla som man kan tro. Än mer tragiskt är att kokain har blivit en drog som används för att mer eller mindre klara av arbetsdagen. Den stora omsättningen på arbetskraft, konkurrens och de förhållandevis dåliga anställningsskyddet gör att man utnyttjas av arbetsgivarna på ett sätt vi inte ser hemma. För att orka med arbetsdagarna drar många, innan skiftet börjar, en lina kokain och när passet är över intas en hel del öl för att koppla av. När helgen kommer är det dags att festa och det med råge! För att få till fest måste vardagssupandet såklart överträffs. Resultatet av hela cykeln är stora mängder alkohol och droger under arbetsveckorna, enorma mängder till helgen.
De finns tre kategorier av "the locals" här i Whistler. De är dem som fötts och vuxit upp här, de som har köpt hus och flyttat hit och de som flyttat hit utan att äga sitt boende. Kategori ett har jag inte så mycket att säga om, har hittills nämligen inte träffat någon "äkta Whistlerbo" det kanske knappt finns några?? Den stora skillnaden mellan de två kvarvarande kategorierna är dock ett faktum. De som köpt ett boende och flyttat hit har PENGAR, utbildning, fina jobb och status. De som flyttat hit utan pengar att kunna äga sitt eget boende, de har sällan heller fina jobb, utbildning eller status. De är i en ständig kamp om lågsäsongs jobben, i en ständig kamp om att hålla sig flytande ekonomiskt. Det är inte ovanligt att de har tre eller fler deltidsjobb samtidigt. De som är lågavlönade här är riktigt lågavlönade och att bara tjäna runt 50-60 kronor i timmen är inget konstigt. Det i kontrast med ovanligt hög boende och matkostnad är ingen super kombination. Många som bor här och har bott här i 5-20 år lever med denna press hela tiden. Att söka nytt jobb inför varje säsong år in och år ut. För fast jobb året om det existerar nästan inte om man inte är eftertraktad med bra meriter eller utbildning. Många har drog- och alkoholproblem och anledningen är helt enkelt arbetssituationen. Om du bara har ett jobb räcker inte pengarna, om du har två räcker inte pengarna heller, har du tre går du runt men då gäller det att orka med dem också. Hur orkar man i längden med tre jobb? Droger och alkohol.
Det här är den sorgliga delen av turistjätten, paradiset Whistler. Många dras hit och trivs som handen i handsken med allt vad de storslagna bergen har att ge. Många gör allt för att kunna stanna och hankar sig kvar på ett eller annat sätt. De trivs och de mår bra, de är nöjda med vad de får. Men en vanlig dödlig har inte råd att leva här på ett bra sätt. Sakta men säkert, utan att de ens verkar märka det så är många djupt nere i ett beroende. Efter fem, tio, tjugo års levande i Whistler med droger som räddning för att klara av arbetsveckan och ännu mer droger i slutet av veckan, är enligt mig helt klart ett ganska tungt beroende. Även om de in
te tycker att de har ett beroende. De anser bara att de lever livet och har kul. Men är alkohol och droger så kul? Kan man vara 30-40 år och haft en "festa varje helg livsstil" sen man var 20 och inte kallas alkoholist? Kan en människa som intagit alkohol och andra droger MINST 2 gånger i veckan i 10-20 år verkligen må bra i sinnet och kroppen?
Nä, även fast man verkligen vill tro det kanske det inte finns en perfekt plats på jorden. Whistler är alltså inte perfekt, men ganska nära ändå....
På tal om beroende så finns det iaf två i Whistler som med säkerhet är beroende av "det vita pulvret"... Vad gör man en regnig och grå dag om inte baka både bullar och chokladchips cookies? Liiiite ont i magen var det sen.