Fiol och snö.
Klippt ihop lite från de dagar då kameran har fått följa med.
Spa
I går lyxade jag och Georg till med att gå på Scandinave Spa som ligger här i Whistler, jag fick ju som sagt ett presentkort till det igår som behövdes utnyttjas. Vanligtvis brukar jag mest bli uttråkad när det ska bubblas och bastas då det inte händer så mycket och bara är obehagligt varmt. Denna gång gick det dock bättre då vi hade ett schema att gå efter, först skulle vi in i ångbastun i 15 min för att öppna porerna sen ett kalldopp i polen ute för att stänga porerna igen, efter det skulle vi vila i ett relaxrum i 15 minuter. Sen började det om med varmt-kallt-ljummet temperaturer i olika former av bastus, poler och relaxer när man hade gjort alla olika som fanns så hade 2.5 timme passerat. Det var verkligen jätteskönt! Halvvägs genom "behandlingen" drack vi bärsmoothie och grönt te, kändes väldans hälsosamt :)) Ute i spaområdet fick man inte prata över huvud taget, det var svårt! Det var en tjej som gick runt och vaktade och sa till folk tom om de bara viskade, men det var trots allt väldigt skönt att det var helt tyst trots att det var en del folk där.
Efter vårt spaande så blev det "finmiddag" hemma hos oss på bottenplan med köttbiffar och potatis med brunsås och lingonsylt! Supergott, smaka som hemma, canadicksen var dock lite tvekis till att ha sylt på maten och ville först inte prova... Men jag tvingade dem och sen gick de faktiskt och hämta mer, så det blev godkänt :))
Under dagen hann jag och Georg också med ett besök på vår favvoled sen i somras, numer är det snöskoleder som man egentligen inte får vara på om man inte betalar 20 CAD, men vi struntade i det och gick upp "bakvägen". Det är så tråkigt bara att man inte kan cykla något igen innan vi åker hem :´( men vi får komma tillbaka någon annan sommar!!!
hej svejs!
Yeeeeey!
Nu kommer ett inlägg igen! Den som väntar på något gott... eller det kanske är lite väl att inte lyckas få upp någonting på mer än en månad!?
Januari var försvann den månaden? Nu är det bara tre veckor kvar innan vi beger oss vidare, det med blandade känslor! Whistler visar sig från sin absolut bästa sida heeeela tiden! Antingen dumpar det snö så man blir alldeles gråtfärdig av lycka, eller så skiner solen som om våren redan var här! Vill inte åka, även fast jag vill...,har ju en del att se fram emot efter vårt Whistler-äventyr också + självklart att få träffa alla nära och kära igen!
MEEN ännu är vi inte riktigt på väg och ja livet lever på riktigt bra här borta. Januari har gått i ett med arbete, skidåkning och (förbannat tråkigt) plugg. Sista Januari anlände Helena så nu har vi sällskap här i Blueberry, trevligt tycker vi! Jag (joss) jobbar mindre och mindre nu, så håll i hatten, den här veckan har jag fyra lediga dagar :))) Det skulle egentligen vara fem men jag fick hoppa in extra i dag, blev bara en halvdag så det gjorde inte så mycket och dessutom fick jag en present av min eminenta chef Christina när jag skulle gå hem! Ett presentkort på scandinavian spa för att jag klagat över min onda rygg. Så det kanske blir en "Swedish massage", vad det nu kan vara??
Någon gång under Januari med Canadicksen och Aussiesarna.
På väg till 7th heaven.
Georg en fin puderdag
Åsså jag
Turister turistar på Whistlertoppen
Helena provar sina fina puderskidor för första gången i riktigt puder
En av alla Whiskey Jacks (har för övrigt inte en aning om varför de kallas det)
Njutbart
Svenne-picknick på Blackomb
JVM & ännu en video.
Härligt med JVM, speciellt när man sitter i en bar med 200 personer och är en av de fem som gormar och skriker när Sverige gör mål! Lite med håll fick vi ändå av en kille som berättade att hans mamma var svensk så han kunde visst också heja på Sverige. Ännu bättre blir det när man kommer hem, då Ryssland spelar mot Kanada, på övervåningen sitter våran hyresvärd och svär medan vi tjoar! Men vi var upp med ett tröstpris till han idag när han var borta i Squamish, två öl och en liten lapp som förklarade att det skulle hjälpa han att dränka sina sorger över att Kanada missade finalen.
Annars är det mycket arbete men tack och lov så är snart det värsta av högsäsongen över och vi får lite mer tid för skidåkning, här kommer en till liten video men sen får ni hålla till godo då det är skönare att åka runt utan släpa på kameran.
Whistler sucks! 1.1
Whistler sucks! 1.1 from Georg Montelius on Vimeo.
Julen 2011
Bestod för vår del av 90% jobb, 9% mat och 1% julklappar. Kan väl säga att julen till störst del passerat utan att göra sig direkt påmind i vårt lilla hem. Lite julmat blev det dock, eller snarare julgodis kanske. Jag är inte det största fanet av att laga mat (baka är desto roligare), dessutom är det godare att äta godis, bullar och kakor så det här är vad jag fixade inför julen:
Som tur är fick jag en "svensk julkorg" (den innefattar julklapparnas 1% av julen) från mina eminenta chefer så in the end fick vi till en riktig jul med julskinka, glögg, sill och annat som är klassiskt på det svenska julbordet. Julskinkan var inte en sådan där vanlig som man köper nästan färdiglagad och bara slänger in i ugnen i 15 min med lite senap och ströbröd. Nej, det var kort och gott ett helt rått köttstycke med svål och allt. Så här i Kanada har jag alltså lärt mig att göra en "riktig" julskinka från scratch! Fast det var inte så svårt när det väl kom till kritan och dessutom betydligt godare än en "förgjord" skinka.
Meeen så kom jag på att julskinka kan man ju inte äta utan tunnbröd! Ett litet problem med tunnbrödbak här är som ni kanske anar frånvarandet av tunnbrödsugn (och självfallet går det inte köpa tunnbröd i landet som för övrigt har världens tråkigaste brödutbud, formfranska- vitt eller fullkorn är de enda alternativen) så jag "bakade" brödet i en stekpanna istället. Förvånansvärt bra resultat om jag får säga det själv, kanske inte utseendemässigt men det smakade perfekt!
(tur att man äter med munnen och inte ögonen)
Självfallet har det också blivit kalkon såhär i juletider i julkalkonens största (area) land. Men jag måste säga att det mest bara är torrt och smaklöst, förstår inte alls uppståndelsen runt dessa kalkoner. Allra helst inte när de åt exakt samma "Julmiddag" under thanksgiving i mitten av oktober.
För min del har det också slunkit ner lite lamm under julmiddagen med jobbet som vi hade på en grekisk restaurang. Men inte heller lamm var riktigt min melodi kan väl sägas, tur att vi åt massa spännande förrätter innan!
Efter detta inlägg verkar maten haft en större del än sina 9% av julen, men icke, arbete leder stort med sina 90%. Det går inte att missa att julen är den största turisttiden på året för Whistler, det kryllar av människor överallt från hela världen. Efter nyår blir det lugnare igen vilket ska bli skönt så att man inte behöver stå i kö för att åka skidliftarna längre!!
Work hard, play harder!
Är livsfilosofin i Whistler, fast för oss har det blivit lite för mycket work hard och för lite play men det ska det bli ändring på! Det har i alla fall gett lite utdelning med intensivt arbete hela december, allra helst när Josefine också fick lönepåslag i början på vintern, det har hjälpt oss mycket! Skönt att inte gå minus och behöva ta av sparpengarna varje månad.
Av mitt jobb fick vi i förra veckan biljetter till världscupen i rodel, samma bana som de tävlade i på OS senast som för övrigt är den snabbaste banan i världen med rekord på 154 km/h. Det var faktiskt väldigt häftigt att se men svårt att fånga på bild. Ett par dagar senare fick jag ett ”recognition prize” på julfesten som ett litet extra tack för arbetsinsatsen, som alla vet så rullar skit nedför och vem är inte längst ner om inte diskarn!?
Om någon annan har funderingar på åka till Whistler för en säsong så kan jag rekommendera att söka jobb med Whistler Blackcomb då man får liftkortet värt ca 12000 kronor. Jag hade redan köpt liftkortet när jag fick jobbet på Dusty´s (ägt av Whistler Blackcomb), så när jag började där köpte de tillbaka liftkortet så de pengarna var skönt att få tillbaka in på kontot igen nu innan jul.
För att förstå hur fasligt fort det går när de åker rodel så måste man se det live! (helt omöjligt att få någon bra bild!)
Björnen sover, björnen sover....
.... i sitt lilla bo, NOT! Inte i Blueberry i alla fall.
Här är vår lilla entré till lägenheten där vi bor, till höger ser ni ett fönster till vår matplats/vardagsrum och precis utanför det fönstret fanns i dag...
... en hel hoper med sånna här spår och jä**ar vad dumt!
Anledningen till besöket var nämligen vår soppåse som låg i soptunnan där ute. Trodde faktiskt inte att vi skulle göra en klassisk "turist miss" med soporna men joodå, vi lyckades!nNu har jag dock en klar bild över problemet med sopor och björnar i Whistler, varför det händer och varför det kommer att fortsätta hända, det jag funderar över är varför det inte görs någonting åt det!!
Så här är det, i Whistler området får man inte ha sopor ute om man inte har en låst soptunna för att då kommer björnarna och äter ur soporna. Detta har hittills inte varit något problem för oss då vi hade en sånn soptunna som en sopbil kom och tömde varannan vecka när vi bodde i Pemberton och när vi bodde i White Gold så bodde vi i ett kollektiv där "chefen" över kollektivet ansvarade för sophanteringen och tömde alla sopor med jämna mellanrum. Inte förrän nu i vårt nuvarande boendet har alltså frågan kommit upp, vad gör man med soporna? Jo, man gör sig av med soporna själv på sopstationerna som ligger ovanför nesters eller i funktion junktion det är en timmes promenad till nesters härifrån och 1,5 timme (enligt google vägbeskrivning) till function junction. Att gå ut och slänga soporna är med andra ord av en helt annan karaktär här än hemma (och då vet ju alla hur jobbigt det är att gå ut och slänga soporna när tunnan bara står utanför huset!).
Viljan att slippa 2 timmars ofrivillig promenad tur och retur till sopstationen varje gång soppåsen är full gjorde alltså att jag slängde en soppåse i soptunnan (utan lås) som så fint står uppställd utanför vår ingång. Jag tänkte nämligen att björnarna endån har gått och lagt sig och att soptunnan här utanför måste fylla någon form av funktion, varför skulle den annars stå där? Dum idé så här i efterhand, så nu blir det att ta med sig soporna på långpromenad framöver! Jag tycker dock att Whister verkligen bör tänka över hur man gör med soporna, för vi kan väl ändån inte vara de enda som inte har en bil i den här byn? Hur gör alla andra!?
Whistler Sucks! 1.0
Här är ett litet klipp från våra två första åkdagar, det är gott om snö och mer ska det komma enligt väderprognoserna. Fortfarande ovant att åka där det är puder så vi blir trött fort, men innan vintern är över så ska vi nog lyckats bjuda på bättre edits än den nedan.
Konsten att fånga en björn
Den konsten är ganska lätt, det är bara att ställa upp en fälla på närmsta garage uppfart. Vår motsvarighet till naturvårdsverket kom till grannen vår och ställde upp en fälla som var gillrad och dagen efter åkte dom i väg med en björn.
Som ni ser är det bart på backen, det från dag till dag det där. Nästan så jag ångrar att vi redan plockat isär cyklarna, vilket som så stannar snön på berget och det är det som räknas!
My precious
Nu har vi har plockat isär och med ångest packat ner cyklarna, dom ska trots allt resa hela vägen till Sverige och vem vet vad de kan få utstå på vägen. Väskorna kommer nog öppnas ett par gånger till innan dom checkas in, ångest, ska försöka få tag på bubbelplast eller skumgummi. Det är faktiskt min drömcykel och likt Gollums precious, har my precious för tillfället blivit en källa för negativa känslor. Skrattar när jag tänker på att det faktiskt är ett verktyg som jag själv slaktar över rötter, stenkistor och rullgrus, sådana repor ger cykeln karaktär likt ett väderbitet ansikte. Men må gud ha förbarmelse över den som hanterar min cykelväska ovarsamt!
Vi putsade, skruvade av och tejpade, trots att vi ville ta isär cyklarna så lite som möjligt så slutade det med att framdämparen åkte av.
Nåja, nu är vintern på väg och med den kommer andra tankar!
La Niña much?
La Niña är namnet på ett naturfenomen som bland annat gör att stilla havet får mer nederbörd än normalt, till stor glädje för de skidorter som ligger längs dess kust . Whistler har fått uppleva det två år i rad, kanske är det dags för ett tredje? Vi är nog nöjda även om det blir en normal vinter, för när det snöar så snöar det verkligen!
Efter femton minuters nederbörd var marken på baksidan huset täckt, fortsätter det så här så öppnar Whistler Blackcomb före 24/11, det håller vi tummarna för. Vi håller även tummarna för att vi har rätt vapen till vinterns uppgift, så vi inte har tagit med knivar till en pistol duell, men båda har rocker och bredare don än vi vanligtvis använder.
These shoes are made for walking!
Det här blir inget PK inlägg som det om drogerna i Whistler utan mer vardagliga tankar, läste i Aftonbladet att vi snart är 7 miljarder människor på på vår planet och har nyligen också läst en bok som heter Economics of the enviroment. I ett avsnitt behandlas ökningen av människor och vad dom anser, nödvändigheten av en reglering. För vad skulle hända om alla levde som vi? Självklart handlade den om annat också, som hur vår planets resurser används men paradoxalt mindre om konsumtion.
Många vill bara diskutera miljö i ekonomiska termer, likt boken ovan, vilket betyder att vi inte kommer se en förändring förrän det kostar mer än vad det smakar med miljöförstöring. Men vi är mer, sådana slutsatser förbiser vår vilja och handlingskraft, många bäckar små!
Vad har mina skor med det att göra? Mina Loulu's är delvis var gjorda av återvunnet material och naturligt gummi. Patagonia har alltså lurat mig med design och funktionalitet att göra ett miljövänligt val, lurifaxer! Men jag älskar dom så jag tror det blir ett par likadana till sommaren, för som syns behövs ett par nya och denna gång kan jag göra ett medvetet val. De har tjänstgjort i mer än två år som vardagsskor och till sist cykeldojjor innan sin pension, riktiga trotjänare som varit värd varenda krona. Så jag lyssnar på Eddie Vedder och känner mig melankolisk. Petter kan du inte spelade den här för mig nästa gång vi skypar?
Musiken:http://www.youtube.com/watch?v=nZbiZxA9b5k
Skorna:http://www.patagonia.com/us/product/footwear-mens-loulu-wool-walking-shoe?p=79513-0-395
Aftonbladet:http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13843220.ab
Vardagsliv & Privatliv
På bloggen kanske det ser ut som att vi cyklar, bakar bullar och har skojj hela tiden men så är det inte riktigt, det är vad vi gör när vi inte är på arbetet eller sitter med skoluppgifter. Vi håller en snäv budget för att få ekonomin att gå runt, allt är dyrare här i Whistler än hemma så Josefine för anteckningar över våra inkomster och utgifter för att vi ska leva så bra som möjligt. Det här skriver jag inte för att klaga utan för visa lite mer av verkligheten.
Privatliv eller piratliv, ibland undrar man vad det är för övervakningssamhälle vi lever i? Med FRA och IPRED har vi bytt en stor del av vår integritet mot statlig insyn. Visst kan det ses som en skitsak, för dom vill ändå bara komma åt brottslingar men vad är nästa steg och vad kan det användas till? Om sådan teknik skulle missbrukas stjälper det förtroende för staten, lek med tanken att statliga tjänstemän kan kolla in i vänners privatliv eller i företags korrespondens för egen eller annans vinning.
Självklart finns det flera sidor av det hela men om man placerar integritet och fri spridning av kultur i ena vågskålen mot polisiär effektivitet och upphovsrätt i den andra vågskålen, vad väger tyngst? I USA provocerar företag fram brottsliga handlingar genom att ladda upp nya filmer och sedan ange dom som laddar hem. Det här strider mot liberala principer, ändå stödjer FP sådan övervakning.
Som tur är finns det VPN tunnel tjänster på nätet som gör att man förblir anonym, sämre är att det kostar pengar. Vi använder oss av vpntunnel.se, foliehatt på!
Vi känner oss väldigt privilegierade att ha möjlighet att göra den här resan och det är mycket man har att vara tacksam för. Att vi har haft arbeten som möjliggjort det ekonomiskt, att familj och vänner uppmuntrade oss till att genomföra resan och ställer upp med att sköta saker hemma åt oss.
Privatliv eller piratliv, ibland undrar man vad det är för övervakningssamhälle vi lever i? Med FRA och IPRED har vi bytt en stor del av vår integritet mot statlig insyn. Visst kan det ses som en skitsak, för dom vill ändå bara komma åt brottslingar men vad är nästa steg och vad kan det användas till? Om sådan teknik skulle missbrukas stjälper det förtroende för staten, lek med tanken att statliga tjänstemän kan kolla in i vänners privatliv eller i företags korrespondens för egen eller annans vinning.
Självklart finns det flera sidor av det hela men om man placerar integritet och fri spridning av kultur i ena vågskålen mot polisiär effektivitet och upphovsrätt i den andra vågskålen, vad väger tyngst? I USA provocerar företag fram brottsliga handlingar genom att ladda upp nya filmer och sedan ange dom som laddar hem. Det här strider mot liberala principer, ändå stödjer FP sådan övervakning.
Som tur är finns det VPN tunnel tjänster på nätet som gör att man förblir anonym, sämre är att det kostar pengar. Vi använder oss av vpntunnel.se, foliehatt på!
Bonus bilder.
På allmän begäran kommer bonus bilder på björnen och Josefine i långkalsonger, varsågod!
@Andreas, slut tjatat?
Turistvandring!
Igår bestämde vi oss för att göra en turistvandring uppför backarna på Black Comb, det tog inte länge innan vi insåg att vi klätt oss alldeles för varmt, vädret är omväxlande så här års. Efter två tunga stigningar så stöter vi på tre krabater som inte verkar det minsta rädd för människor, efter en hel sommar med vandrare och cyklister har dom nog vant sig. Så vi tog en lite pause i gräset och sällskapade med dom.
Vandringen fortsatte och efter vi passerat gondolen Excaliburs toppstation stöter vi på en stor svartbjörn, den var inte lika sällskaplig och irritationen syntes tydligt. Vi stannade bara ett par minuter innan vi bestämde oss för att låta den få äta ifred.
Vi fortsatte uppför backarna men efter ett tag började mjölksyran kännas påtaglig, lägligt nog så var vi vid en av de vägar som används av de som arbetar med liftar, fjällstationer och värdshus. Så vi fortsatte vår turistvandring längs vägarna som switch - backade uppför Black Comb. I dessa dagar förbereder skidanläggningen sig för fullt inför vintern, samtidigt som turister åker på guidade jeep turer, så det var ingen lugn och stillsam vandring.
Bitvis är vägen i bättre skick än grusvägarna hemma, bitvis sämre. ;)
Sista timmen blev det mycket lugnare, vi njöt av härliga vyer, kollade in skogsåk och knatade på! När vi åkte Peak2Peak för en vecka sedan var sikten dålig och kanske var det lika bra, nästan så jag får svindel bara av att kolla på den från marken. Som gondollift håller den flera rekord, bland annat längsta avstånd mellan två stolpar, 3km, och högsta punkt över marken vilket är 436 m.
Det här verkar vara ett skogsåk anlagt av skidanläggningen själva, skyltat och klart!
Sen var det inte långt kvar till snögubben vi byggde förra veckan, glada i hågen att åter se honom var vi, fast än vi var uppe i ett par timmars vandring vid det här laget. Någon vänlig själ hade gett honom en halsduk, tyvärr hade själva snögubben ramlat eller blivit bragd av livet. Så vi tog en "här är vi" bild och sedan återvände vi hem, med alla stop så tog det oss 6 timmar men med tanke på alla höjdmeter så är det inte så konstigt.
Så då vände vi ner mot byn igen, och ja, Josefine vandrade i långkalsonger, vi hade inte förväntat oss så bra väder!
Ja men just
Happy Thanksgiving!!
Måste man väl säga när man befinner sig här i Kanada. Någon kalkon har det dock inte blivit, vi kände att det var roligare att leka i snön än att laga Kalkon hela dagen! Christin på jobbet sa att hon skulle ta med och göra en kalkonsandwich till mig så att jag skulle få smaka hur RIKTIG kalkon smakar (har uppfattat att det där med kalkon är lite heligt här, har man inte ätit "Thanksgiving kalkon" av typen man kan se på amerikans film, då har man helt sonika INTE ätit kalkon!!). Deras familj med släkt på 10 pers äter två(!!) fullstora kalkoner, med div tillbehör och dessutom flertalet olika pajer och efterrätter under Thanksgiving. Hon sa att det hela egentligen går ut på att sitta länge och väl och helt enkelt trycka i sig så mycket mat det bara går. Man är inte klar förrän samtliga runt bordet mår illa.
Någon gång ska jag också fira Thanksgiving så att jag nästan rullar hem, låter ju kul, eller?
!!!snösnösnöSNÖsnösnösnö!!!
Ja mina vänner, i dag har jag och Georg upplevt vinter! En liten försmak på den riktiga vintern kan man väl säga, för tyvärr finns inte snön här nere på "bohöjd". Däremot 1800 (någonting) meter över havet, på Whistler- och Blackcomb mountain, där är det vinter!
Vi satt i morse och åt frukost i godan ro när det knackade på dörren och en liten, knubbig och helt främmande man knatade in och började pratade om huruvida vi hade vinterkläder eller ej, om att leka i snö och att göra snöänglar. Jag satt där med munnen full av scones och tänkte "vem är denna människa och vad i hela friden vill han"!?? Efter en liten stund hade jag fått båda mina frågor besvarade. Han var en kollega till vår hyresvärd, och han hade två stycken fribiljetter till "peak to peak gondolen" (värda 650 spänn!). Dessa ville han ge bort till någon då han själv inte hade möjlighet att utnyttja dem. I dag var den sista dagen de var giltiga (eftersom att de stänger för säsongen och öppnar inte igen förrän i november) och det enda kravet för att få dem var att vi skulle använda dem. Sagt och gjort, fem minuter senare står jag och Georg utanför dörren fullt påklädda för vinterföre. Upprymd av lycka över dagens oförutsedda vändning begav vi oss till gondolerna för att åka till vintern. Väl framme vid gondolen började jag fundera på om jag och Georg var knäpp. Överhettad slet jag av mig mössan och öppnade jackan för ja, riktigt så vinterkallt är det ju inte i byn. Tittade mig omkring och alla andra som också skulle åka upp med gondolen stod i jeans, sneakers och skinnjacka. Jaja, det är väl bara att klä av sig lite...
Georg munter över att få åka gondol högt uppe i luften.
Sikten var inte perfekt under denna dag, så vi såg tyvärr inte så mkt av någonting.
I små luckor kunde vi dock då och då få en glimt över hur det hade kunnat se ut utan dimman.
Väl uppe var det bara att konstatera, vi var de som var rätt klädd!
Var tvungen att bygga säsongens första snögubbe, och han var glá liksom Georg!
På väg till andra sidan (dvs Blackcomb berget) med Peak to Peak gondolen. Världens högsta, längsta och mest spektakulära gondol, meeeeen vi såg ju inte så mkt dårå.
Besteg ett röse i det vita.
Träffade på två galna killar från Montreal, de hade bestämt sig för att gå hela vägen upp från byn till toppen, vilket de gjorde, i shorts! Det hade varit bra första halvan av berget, men de erkände att det hade varit lite kallt andra halvan. Undra varför??
Glada på toppen! Nu vet vi vad vi har att vänta till vintern och det verkar lååångt mycket bättre än vad jag vågat föreställa mig. (o då såg vi trots allt inte längre än någon meter framför oss)
Georg försöker vara cool, men ja blev inte så impad!
In i dimman.
Ibland så lättade det upp lite så man fick se lite av vad berget har att ge.
Bestämde oss för att bygga en till snögubbe, Blackcomb berget ville också ha en. Georg sitter och lockar till sig turister.
Det kom nämligen en hel hoper av dem när han satt uppe på gubben. Vi skapade lite av en turist attraktion kan man säga! Tom personalen på restaurangen kom ut för att ta kort, man kanske inte bygger snögubbar i Kanada?? Kvinnan i pälsmössan frågade var vi kom ifrån, Sverige svarade såklart vi, meh sa hon, då bör väl ni vara less på snö och inte vara här och göra snögubbar!? Vi höll inte med.. Hennes kompisar som kramar gubben på denna bild kom från Australien och hade aldrig sätt riktig snö tidigare. Så de fascinerades helt klart av gubben. Några Kineser kom också fram medan vi höll på att bygga honom och ville ta kort. De kunde inte förstå hur vi hade lyckats bygga den, huuur länge har ni hållit på!? Frågade de, jao ca 10 minuter svarade jag :O sa de då.
Från vissa vinklar kändes dock gubben lite lömsk, eller?
Däär kan man åka bräda säger Georg.
Och där kan man ta en simtur.
Nöjd med dagen och glad i hatten åkte vi ner till dalen igen.
och väl framme i verkligheten i den regniga dalen insåg vi hur gärna vi vill att vintern ska vara här NU!
Höstcykling
Georg envisas med att plocka upp liftare...
Ibland är det lite väl "rotigt"!
Span över sjön vid blueberry dit vi ska flytta om tre veckor.
Coola Georg hänger på klippan...
....meeen, han är inte lika kaxig hela tiden.
Turkey sale!
Nu är vi redo för kommande vinter!! Det sista inför säsongen är nu inhandlat på Turkey sale, en stooor marknad där allt "gammalt" från förra säsongen reas ut för minst halva priset. Det finns dessutom en hel del sekond hand att fynda. Komplett utrustning för mig och Georg skidor, bräda (med bindningar), stavar, hjälmar, goggels, handskar, pjäxor, snowboardskor, skidstrumpor, ryggskydd, jackor osv. Helt enkelt ALLT vi två behöver för att åka skidor/bräda gick lös på mindre pengar än vad ett(!!!) av våra liftkort kostar. Det svider med andra ord i skälen (för att inte tala om plånboken!) att köpa liftkort! Men det är trots allt "once in a lifetime" och då kan man ju inte snåla in på lifkortet när man är i Whistler!!
Rätt nöjda över våra fynd, nu fattas bara lite mer snö på fjället!
hoppsan
bult∅6<tjockisgeorg=
Drogliberalismens Mecka A.K.A Whistler
Ni som följt bloggen vet redan att droger är vanligt här i Whistler med omnejd. Vi skrev tidigare bland annat om de magiska svamparna som växer vid hot springs... Det är dock inte bara det som odlas här i skogarna, flera av dem som odlar för eget bruk eller de som säljer marijuana gör det i skogen. Det är inte alls ovanligt att känna lukten av sådana odlingar som skogsflanör. Det är olagligt och polisens sätt att ta i tu med problemet är med hjälp av helikopter och hundar. Utöver alkohol så är det inget konstigt att bruka sådana droger dagligen, ung som gammal, att ta en joint innan arbetet eller innan man kör till affären är standard.
Drogerna nämnt ovan klassas bland de lättare varianterna, lika vanliga men aningen tyngre som förekommer är LSD, ecstasy och kokain. Vilka används i större utsträckning till fest. Whistler är en feststad med stort F. Varje år kommer tusentals människor hit för att just festa och alltså inte för att åka skidor och cykla som man kan tro. Än mer tragiskt är att kokain har blivit en drog som används för att mer eller mindre klara av arbetsdagen. Den stora omsättningen på arbetskraft, konkurrens och de förhållandevis dåliga anställningsskyddet gör att man utnyttjas av arbetsgivarna på ett sätt vi inte ser hemma. För att orka med arbetsdagarna drar många, innan skiftet börjar, en lina kokain och när passet är över intas en hel del öl för att koppla av. När helgen kommer är det dags att festa och det med råge! För att få till fest måste vardagssupandet såklart överträffs. Resultatet av hela cykeln är stora mängder alkohol och droger under arbetsveckorna, enorma mängder till helgen.
De finns tre kategorier av "the locals" här i Whistler. De är dem som fötts och vuxit upp här, de som har köpt hus och flyttat hit och de som flyttat hit utan att äga sitt boende. Kategori ett har jag inte så mycket att säga om, har hittills nämligen inte träffat någon "äkta Whistlerbo" det kanske knappt finns några?? Den stora skillnaden mellan de två kvarvarande kategorierna är dock ett faktum. De som köpt ett boende och flyttat hit har PENGAR, utbildning, fina jobb och status. De som flyttat hit utan pengar att kunna äga sitt eget boende, de har sällan heller fina jobb, utbildning eller status. De är i en ständig kamp om lågsäsongs jobben, i en ständig kamp om att hålla sig flytande ekonomiskt. Det är inte ovanligt att de har tre eller fler deltidsjobb samtidigt. De som är lågavlönade här är riktigt lågavlönade och att bara tjäna runt 50-60 kronor i timmen är inget konstigt. Det i kontrast med ovanligt hög boende och matkostnad är ingen super kombination. Många som bor här och har bott här i 5-20 år lever med denna press hela tiden. Att söka nytt jobb inför varje säsong år in och år ut. För fast jobb året om det existerar nästan inte om man inte är eftertraktad med bra meriter eller utbildning. Många har drog- och alkoholproblem och anledningen är helt enkelt arbetssituationen. Om du bara har ett jobb räcker inte pengarna, om du har två räcker inte pengarna heller, har du tre går du runt men då gäller det att orka med dem också. Hur orkar man i längden med tre jobb? Droger och alkohol.
Det här är den sorgliga delen av turistjätten, paradiset Whistler. Många dras hit och trivs som handen i handsken med allt vad de storslagna bergen har att ge. Många gör allt för att kunna stanna och hankar sig kvar på ett eller annat sätt. De trivs och de mår bra, de är nöjda med vad de får. Men en vanlig dödlig har inte råd att leva här på ett bra sätt. Sakta men säkert, utan att de ens verkar märka det så är många djupt nere i ett beroende. Efter fem, tio, tjugo års levande i Whistler med droger som räddning för att klara av arbetsveckan och ännu mer droger i slutet av veckan, är enligt mig helt klart ett ganska tungt beroende. Även om de in
te tycker att de har ett beroende. De anser bara att de lever livet och har kul. Men är alkohol och droger så kul? Kan man vara 30-40 år och haft en "festa varje helg livsstil" sen man var 20 och inte kallas alkoholist? Kan en människa som intagit alkohol och andra droger MINST 2 gånger i veckan i 10-20 år verkligen må bra i sinnet och kroppen?
Nä, även fast man verkligen vill tro det kanske det inte finns en perfekt plats på jorden. Whistler är alltså inte perfekt, men ganska nära ändå....
På tal om beroende så finns det iaf två i Whistler som med säkerhet är beroende av "det vita pulvret"... Vad gör man en regnig och grå dag om inte baka både bullar och chokladchips cookies? Liiiite ont i magen var det sen.
XC i Whistler
En liten edit på XC cyklingen här i Whistler, det finns alldeles för mycket bra stigar vi inte har hunnit med än och vinter närmar sig med stormsteg.
I övrigt nu när det är regnperiod har vi upptäckt att TV utbudet här är väldigt skralt, så vi håller oss till SVTPlay, TV4Play och P3's ljudfiler. Det blir mycket av Korrespondenterna, P3 Dokumentär och Sveriges Historia, så efter ett par månader i Kanada vet mer om Sverige än någonsin. ;)
De flesta andra här tar till glaset under hösten! Så vårt alternativ känns bättre, skriver mer om drogkulturen här i Whistler i ett senare inlägg.
Väntar på vinter.
Livet här i Whistler rullar på, det går fort när man har roligt och snart har tre månader gått! Vi jobbar och cyklar mest hela tiden just nu. Vill ha mer sommar, sol och cykling, men när man kliver upp på morgonen och ser att topparna på bergen är vita så går det ju inte att låta bli att längta till vintern och skidåkningen också! Enligt mina beräkningar ska vi kunna cykla till mitten av oktober så ännu finns det tid kvar. Sen drar skidåkningen igång i mitten av november om så vädergudarna vill. Att detta ställe har klent med snö är dock ytterst ovanligt om man ska tro "the locals". De som kör snökanonerna brukar aldrig jobba längre än dec, och att de jobbar så länge är tom det ovanligt. Så i vinter blir det till att åka på natursnö, inget man är väldigt bortskämd med som brukar åka i Åre ;P
Meeen, ännu är det länge till vintern och här kommer lite bilder från Whistler. Vi har haft några svala och blöta dagar senaste veckan men i går blev det soligt och fint igen, hoppas det håller i sig ett bra tag till!
Blackcomb berget och...
... Whistler berget. Det är här vi kommer åka skidor till vintern. Det är mer än 200 nedfarter fördelat på de två bergen, så som ni kan gissa gömmer sig en hel del av dem bakom det vi kan se på bilderna. Det längsta åket är 11 km långt!
Den här lilla parken ligger utanför mitt jobb, vid fint väder är det min fasta lunchplats.
Det första man ser av Whistler när man kommer hit, bussplatsen ligger precis till höger utanför bilden.
Den välkända stora stenbumlingen hälsar en välkommen med armarna utsträckta i en stor kram. (likaså Georg)
Ovanför lyktan ser man Peak to peak gondolen, som namnet antyder går den mellan topparna på de två skidbergen. 4,4 kilometer lång och som högst går den 440 meter från backen.
Två enorma fåglar som skrämde skiten ur mig på en promenad....
Vi har konstaterat att det är synd vi inte spelar golf. Finns golfbanor överallt känns det som, både i Whistler och Pemberton...
FromWhistlerWithLove!
Nu är vi av olika omständigheter i Whistler, inte alls vad vi trott för 2 månader sedan när vi landade i Vancouver. Men lika glad är vi för de! Whistler kan beskrivas som Åre XXL, mer snö, mer folk, mer sol, mer barer, mer allt! En del av backarna på Blackcomb ser vi från vårt boende som är det till vänster.
Idag efter ett par timmars cykling så la vi oss vid vattnet på baksidan av huset men tydligen var vi inte dom enda med den planen.
Cyklingen i Pemberton var fantastisk, cyklingen i Whistler är än bättre! Cyklingen här är lite mer hård XC/All Mountain medan den i Pembi var mer riktigt hård XC uppför och riktigt hård DH nedför. Det ska bli intressant hur trallen beter sig i Oktober vädret.
Vi återkommer med mer!
Lite mer...
... cykling saklart! Fick ett par klick in skor och pedaler av snallaste Helen som jag forsoker lara mig. Det svaraste att trana ar det mentala, att fortsatta vaga gora det jag brukar nar jag inte sitter fast med fotterna! Den sparren lar forsvinna tids nog den ocksa. Har ar lite blanade cykelbilder fran senaste turen.
Turkost badvatten?
Vem kunde tro att vinterlandet Kanada skulle bjuda pa otroligt varma temperaturer och chockturkosa vatten likt tropiska lander som Thailand? Inte jag och jag har blivit overraskad bade en och tva ganger.
Nar jag doppade stortan i det gnistrande bla paminndes jag dock snabbt om skillnaden och om var jag befann mig... Uppskattningsvis skiljer det sig strax over 30 grader fran vart djupturkosa vatten precis smallt och nedrunnet fran glaciaren har i Kanada till Thailands varma badvatten med vita sandstrander.
Nej, badpaus blev det ingen under vandringen upp till glaciaren via 3x Joffre lake. Fotograferingspauser blev det flera av. Det ar dock alltid en besvikelse nar man forsoker fa in alla intryck och farger som omger en till en och samma liten bild i en digitalkamera. Detta var/ar helt enkelt nagonting man maste se med egna ogon for att forsta hur otroligt vackert det ar!
Nar jag doppade stortan i det gnistrande bla paminndes jag dock snabbt om skillnaden och om var jag befann mig... Uppskattningsvis skiljer det sig strax over 30 grader fran vart djupturkosa vatten precis smallt och nedrunnet fran glaciaren har i Kanada till Thailands varma badvatten med vita sandstrander.
Nej, badpaus blev det ingen under vandringen upp till glaciaren via 3x Joffre lake. Fotograferingspauser blev det flera av. Det ar dock alltid en besvikelse nar man forsoker fa in alla intryck och farger som omger en till en och samma liten bild i en digitalkamera. Detta var/ar helt enkelt nagonting man maste se med egna ogon for att forsta hur otroligt vackert det ar!
Man vandrar ca 5 km, borjar vid en sjo passerar en pa vagen och sen avslutar man med en nastan hela vagen upp till glaciaren.
Sjo nummer 1 och Kuma
Ett litet stenrose
Sjo nummer 2, den mest turkosafargade.
Sjo nummer 3 langst upp.
Sjo nummer tre, nedanfor dar i svackan ar de andra sjoarna.
Weekend i Vancouver
Sista dagarna innan pappa gav sig av hemmat var vi i Vancouver. Vi spanade in Kanucks hockeyarena. Mycket pengar i denna byggnad, 300000 dollar per sasong for ett eget bas, varfor inte? Det var dock inte genomgaende fancy, motstandarana fick noja sig med omkladningsrum i samre klass an vad man ar van pa wargens gym... Vi upplevde 4D bio pa akvariet (maste testas), och spanade pa fyverkeritavling mellan Kina, Spanien och Kanada. Kina smallde hogst och vann! Vi insag ocksa att de Irlandska pubarna pa Granville street ar grymma.
Hotspring!
Ett helt vanligt badstalle, fast med naturligt hetvatten fran berget. Helt perfekt for mig som ar lite av en badkruka nar temperaturen i vattnet understiger 30 grader!
Att bada precis dar vattnet kommer ut (i detta fall vattenfallet) ar ingen storre hit dock, som att ta kokande vatten fran plattan, aj. Att aka till hotspring for att bada senare pa kvallen visade sig inte heller vara en sa god ide. Det ar for manga namligen ett perfekt stalle att festa pa. Alkohol och festande manniskor ar ingenting jag vanligtvis brukar ha nagra storre problem med. Har i BC och speciellt i Whistler omradet ar oturligt nog inte alkohol det man i forsta hand anvander sig av vid festligare aktiviteter. Nepp, olika sorters roka och tugga konstiga svampar ar mer deras melodi. Nar konversationerna borjade handla om flygande rosa elefanter kastade vi in handduken och drog darifran.
Att som nykter forsoka forsta en onykter manniskas humor ar svart, att som nykter forsoka forsta en svampatande manniskas humor ar omojligt... Nagot jag kom fram till ratt snabbt under kvallen. :P
Att bada precis dar vattnet kommer ut (i detta fall vattenfallet) ar ingen storre hit dock, som att ta kokande vatten fran plattan, aj. Att aka till hotspring for att bada senare pa kvallen visade sig inte heller vara en sa god ide. Det ar for manga namligen ett perfekt stalle att festa pa. Alkohol och festande manniskor ar ingenting jag vanligtvis brukar ha nagra storre problem med. Har i BC och speciellt i Whistler omradet ar oturligt nog inte alkohol det man i forsta hand anvander sig av vid festligare aktiviteter. Nepp, olika sorters roka och tugga konstiga svampar ar mer deras melodi. Nar konversationerna borjade handla om flygande rosa elefanter kastade vi in handduken och drog darifran.
Att som nykter forsoka forsta en onykter manniskas humor ar svart, att som nykter forsoka forsta en svampatande manniskas humor ar omojligt... Nagot jag kom fram till ratt snabbt under kvallen. :P
Manjana Manjana!
Har varit en hel del jobb för mig nu på slutet, har fått tre anställningar på 1 vecka!! Jobbade fem dagar på första stället innan jag sa upp mig! Kan inte förstå hur vissa arbetsplatser över huvud taget har personal! De flesta var utlänningar (som jag) så många låter sig utnyttjas under den tid de är här för att få in lite pengar. Jag kände inte riktigt att jag kunde ta den skiten så jag lämnade dem då jag på min 4de arbetsdag där fick ett annat jobberbjudande. Började på Alpenglow den nya stället i måndags, jobbar som städare två-fyra dagar i veckan. Alldeles lagom att få in pengar men fortfarande ha möjlighet till att leka flera dagar i veckan!
'
Det andra (eller tredje) jobbet är på en gård där de odlar ekologiska grönsaker. Jag och Georg jobbar där då och då, när det behövs helt enkelt. Ett helt otroligt idylliskt litet ställe där dreads, "jamaica mössa", en joint i mungipan och manjana manjana är melodin. (Bara att förtydliga så att ingen blir upprörd så gäller inte jointen mig och Georg)...
Grindarna till marken där vi jobbar, en väääääldigt stor och fin gård. Ett engelskt par som äger och driver.
På vag till morotslandet...
'Där uppe till höger ser man taket till stallarna, egentligen är det en hästgård. Men de har en liten del med ekologisk grönsaker.
Framme vid morotslandet, jag har aldrig sätt så mycket ogräs i ett och samma grönsaksland. Mormor hade grinat om hon sätt det!!!
Japp, därunder det gröna gömmer sig några små stackars morötter. Tro det eller ej!
Sådär, hälften klart. Det på högersidan av slangen är vad vi har rensat och det på vänstersidan är allt jäkla weed vi ska rycka upp!
Senaste veckan har Halvar varit här och hälsat på. På fredagen när han kom såg vi björn för första gången, vi åt middag på en uteservering i Whistler då den kom knatade förbi och gick upp i cykelparken ovanför oss. På söndagen två dagar senare åkte vi för att gå på en stor grilltävling "Canadian national bbq championships" som de årligen håller här i Whistler. Som åskådare köper man en biljett för 5 CAD och sen får man gå runt och smaka på allt. Detta år var det nog otroligt gott för när vi kom dit klockan 1 (de skulle sluta 3) var allt kött slut och de sålde inga fler biljetter. Vi blev less och gick istället på en liten mini vandring uppför skidbackarna för att kolla om vi kunde se någon björn. Vilket vi gjorde, tre stycken hittade vi på kanske en kilometers vandring. De kände nog också lukten av grilltävlingen och ville smaka! Dagen efter det såg Georg och Halvar ytterligare en björn, så 5 björnar under 6 dagar får vi nog vara nöjd med. Nu har Georg och Halvar åkt till Vancouver för att kolla runt lite de sista dagarna innan Halvar åker hem på söndag. Håller tummarna för att de ser en Örn, det enda som fattas i djurskådningen för Svärfar...
En av nallebjörnarna betar gräs.
En annan sorts björn vi träffade på.
Har med andra ord inte varit mycket cykling alls den senaste tiden. Det har varit en hel del annat i farten men framför allt är det alldeles för varmt på dagarna för att kunna cykla! Temperaturen ligger runt 40 grader varje dag... Vilket betyder att vi har hittat stället på jorden som är perfekt för människor att bo! Riktiga somrar med soool och värme och dessutom riktigt bra vintrar med mycket snö men ändå milda temperaturer runt 5-15 minus hela vintrarna. Vad säger ni om det va!?